Det här är min recension av en underbar biografisk roman “New Delhi – Borås” av Per J Andersson. Den handlar om en levnadsberättelse om en indisk man som heter Pradyumna Kumar (kortare Pikej). Hans liv var solskenshistoria och var fullt av upp- och nedgångar. Han föddes oberörbar i en fattig familj i djungelbyn nära Athmallik. Pikej hade ganska lycklig barndom. Hans mamma spelade en avgörande roll i hans liv. De var väldigt nära även efter Pikejs flykt och kände varandra på avstånd. När hon dog till en början såg han inte sitt liv vidare, “han hoppade ner i graven, la sig ovanpå sin mamma och bad att de skulle begrava honom.” Pikejs liv blev instabilt och tomt efter mammas död. 

Romanen berättar om Indiens kastsystem under andra hälften av 1900-talet. Det var förbjuden men fanns överallt i alla fall. Det påverkade Pikej mycket. Han tänkte många om samhället och om hans plats där. Jag tror att djupt nere ville han hitta en plats i världen som var fri från diskriminering. Det gjorde honom målmedveten och ledde till New Delhi.

Men det mest kraftfulla inflytande hade profetian på honom. Han fick det efter födelsedagen och tänkte hela tiden att “…han måste fokusera på profetian. […] den handlar om en kvinna från ett främmande land.”  På grund av det var Pikej alltid redo för äventyr, ovänligt livet och för ett möte med en tjej inte från India. Så träffade han en svensk tjej Lotta som vände hans liv upp och ner.    

Budskap och tid i romanen “New Delhi-Borås”

Romanen täcker historien om en livstid av Pradyumna från födelse till ålderdom. Men det mesta detaljerad är berättelse om hans barndom och ungdom. Pikej är vår samtida. Han bor i Sverige nu, vilket bringar läsarna närmare historien. Emellertid är tids indikationen i romanen konstruerad ovanligt.

Första delen “Profetian” säger ingenting om exakta tiden. Läsarna vet bara att det var andra hälften av 1900-talet. Det är också svårt att matcha Pikejs ålder med livshändelser. Men andra delen “Förvandlingen” betonar tid tydligt: “Året var 1971, det stod i kalendern som hängt på väggen i skolan och på förstasidorna på dagstidningarna…”. Vidare ser läsarna ofta nämnda datum. Jag tycker att författaren markerad vikten av livshändelser på så sätt. 

Med andra ord visade Per J Andersson en skillnad mellan två olika perioder. I Indien var det inte viktigt att räcka ålder och vi ser inte exakt tid i Lottas liv också. Tid var inte så viktigt. Men när Pikej flyttade till New Delhi, dramatiska förändringar började i hans liv. Och nu ser läsarna datum när Pikej träffade Valentina Teresjkova eller när han gick ut Delhi College of Art eller när Lotta körde ut i världen och när föds Pikejs första barn. Nu har varje ögonblick blivit viktigt.

Min åsikt är att “New Delhi-Borås” är romanen om dröm och om hopp. Det kändes riktigt muntert när Pikej når målet. Man får ta saken i egna händer och göra det omöjliga möjligt. Särskilt om är det livsändamål. Och det är romanen om jämlikhet, om skräck av diskriminering och om vikten att vara MÄNNISKA utanför samhällets gränser. Romanen visar livets insida och lär att värdera det och de som finns runt oss.

Lidande Indien i romanen

Varje konstverk syftar till att överföra tittaren eller läsaren till en specifik atmosfär. Det är viktigt för att förstå handlingar och karaktärer. En detaljerad beskrivning av miljön är en vanlig teknik för att fördjupa läsaren i bokens atmosfär. Min åsikt är att Per J Andersson gjorde det perfekt.

Det mesta av bokens handling äger rum i olika delar av Indien under andra hälften av 1900-talet. Det är en ny period för landet eftersom Indien blev oberoende. Men den perioden var svår för landet. Utdragna ekonomiska kriser, arbetslösheten, strejker, diskriminering och undantagstillstånd belastade landet.

Atmosfären i romanen är stressande. Å ena sidan väntade samhället på förändringar och var full av hopp, å andra sidan fortsatte samhället att drabbas av fattigdom överallt. Ibland verkade det att varje situation är individuell, så som tyckte Pikej till början. Men det var inte så och hans liv i New Delhi visade det: “det är inte bara jag som är på gränsen till kollaps, tänkte han. Hela Indien krisar”.

Jag tycker att miljön innehöll ett komplett utbud av stämningar. I städer och byar var samhället krossats av kastsystemet. Men New Delhi var centrum av utveckling och nya trender. Koncentration av turister, studenter och hippier från Europa drev atmosfären av frihet och hopp. Det var även under undantagstillstånd. Pikej gillade sin liv där: “… här blandades folk från olika kaster, klasser och etniska grupper. Ingen hade koll och orkade bry sig om kaststatus. I storstadens anonymitet och mångfald hade han fått åtminstone en del av den efterlängtade friheten”. Författaren visade ett instabilt land. Jag är ledsen att läsa detta, särskilt att veta att det var inte fiktion.

Språket i roman

Litteraturspråk är fokuserat på den poetiska reflektionen av verkligheten. Det hjälper till att uttrycka författarens avsikt. Språket i romanen “New Delhi-Borås” är full av konstnärligt uttryck, gamla ord och ganska komplexa meningar. Låt oss räkna ut det i ordning.

För det första är romanen överbelastad med historiska fakta, myter, indiska namn och uttryck. Allt detta hjälper till att föreställa sig en livlig bild av Indien.

För det andra innehåller romanen många engelska ord och fraser. Pikej pratar engelska med de flesta människor. Till exempel var gatunamn och platsnamn på engelska. Det visar för läsaren omständigheterna i livet av ett land som var tidigare en brittisk koloni.

För det tredje är romanen fylld av konstnärligt uttryck som metaforer, liknelser och epitet. Metaforer i romanen skapar bilder och lägg till känslor, epitet tar bort torrheten i berättelsen och gör tal mångfaldigt, liknelser kompletterar bilder och förbättrar läsarens perceptuella effekt. Allt detta gör berättelsen färgglad och djup.

Romanen är skriven intressant och orsakar olika känslor. Och metoden av berättelse, som transporterar periodiskt oss från Indien till Sverige, ger intrycket att det här är en film med parallella linjer i handlingen.